Den vanliga röda färgen hade ersatts med en mer intensiv, olycksbådande färg; sidan var skriven i blod.

Det är en ljummen höstkväll; bladen börjar långsamt ändra färg, ramla av; för att på nytt växa dit igen. Reinkarnation. Kanske tror även jag på pånyttfödelse. Att jag ska få vara med min älskade även i nästa liv, utan den minsta påtryckning från omvärlden. Kanske är det det som driver mej. Att det finns en chans, även om den är så minimal. Jag älskade dej mer än livet, Angelica Margareta Vilhelmsson.

Jag kommer fortsätta att älska dej.

————

En sista ljusglimt lyste upp den planschbeprydda väggen; ett urklipp från en tidning satt där; beprydd med två svarthåriga tjejer, båda med breda leenden, som om ingenting var fel.

”Nazister mördade Angelica, 16"

_____________________

The ordinary color had been replaced by a more intense, ominous color; the page was written in blood.

It's a lukewarm autumn evening; the leaves are slowly shifting colors, falling off; to sprout anew. Reincarnation. Perhaps even I believe in rebirth. That I will be with my beloved in the next life, without the slightest bit of pressure from the world around me. Perhaps that's what's urging me. That there's still a chance, even if it's so minimal. I loved you more than life, Angelica Margereta Wilhelmson.

I will carry on, loving you.

————

One last gleam of light lit up the wall full of posters; there was a cutting there; showing two black haired girls, smiling widely, as if there was nothing wrong.

"Nazis killed Angelica, 16"

_____________________

An extract from my pal, Christoffer Larsson's "Skriven i Blod" ("Written in Blood").